Det kan gå precis hur som helst där här men jag har bestämt mig för att bara ha kul. Och att rida bra, jag ska inte åka därifrån och tänka att jag var oschysst mot Bompa.

Mars 2011

Min vän och Klubbens tävlingsjunkie Emma Ferlin tog inte mindre än 5 blå-gula rosetter på nio starter med fyra olika hästar och ponnyer - inte illa! Bra "avslutning" (hon har säkert flera tävlingshelger kvar i höst) på 2011 och ponnytiden.

Några dagar innan så kom de ut med extrainsatta Clear round-klasser som jag gärna hade varit med i men eftersom jag varit lite dålig på att hålla igång den senaste veckan tyckte jag inte det var schysst mot Bompa. Men jag blev väääldigt sugen på att starta en 50 cm-klass!

Jag tycker att om man dömer små ponnyryttare som precis börjat tävla - då kan man väl vara lite schysst? Man ska inte "dalta" med dem och inte våga sätta låga siffror men man ska uppmuntra dem till att fortsätta!

Bäst gick det för klubbens nyförvärv Hanna och hennes fina ponny Norrhaga Batman som kom 2:a! Det var också kul att se ett ekipage som jag tränade markarbete med förra vintern. Hanna och hennes ponny Farija har verkligen kommit ihop sig och framförallt på framridingen såg det jättefint ut :)

När jag har mina mörka stunder, och bara vill krypa ihop i fosterställning och tycka synd om mig själv, då har jag inbillat mig själv att dåliga saker alltid händer när jag känner mig lycklig. Men så försöker jag säga till mig själv "Skärp till dig!" Såklart man kände sig lycklig innan skiten kom... men fan, det är inte konstigt att jag känner mig säkrare när saker känns jobbiga.

5 December 2008, pappa skjutsade hem mig från skolan. Jag hade slutat tidigare och tänkte rida ut innan det blev mörkt. Red nästan aldrig ut själv eftersom jag inte litade på Pikachu då han blev helt annorlunda då. Men vi hade utvecklats så under hösten att idag kändes det som om vi skulle klara det.

Några minuter senare hittar jag honom med halva senan avsliten. En vecka senare finns han inte mer.

Våren 2009, kommer inte ihåg exakt datum. Alla är glada - Ita skulle hem på prov och vi skulle bygga om stallet så att vår första stora häst skulle få plats. Vi får ett samtal. Våran älskade Kinny som är utlånad på foder, hittades i hagen med benet avbrutet.

23 Juli 2009. Lady och jag är på ridläger. Jag är riktigt taggad och känner att jag verkligen orkar ha tålamod med henne idag. Men när jag ska hämta henne från hagen haltar hon så att vi måste vara flera stycken för att stötta henne de få metrarna in i stallet. Alla försöker komma med uppmuntrande ord. Visst låter det klyschigt, men när jag såg in i Ladys ögon visste både hon och jag att det aldrig skulle gå vägen. 4 dagar senare får hon somna in.

19 September 2011. Började dagen med att vara effektiv och ta hand om stallet innan skolan började. Jobbade bra i skolan och kom hem med en positiv inställning och kände att jag skulle få saker gjorda. Inte något speciellt direkt men hade känslan av självständighet och att allt är möjligt. Ett samtal vänder upp och ner på allt.

Och nu sitter jag här.
Vad fan ska man göra?

Musse har ju fått en sele nu med som han bär med enorm stolthet. Men han måste alltid muppa sig i början av träningspassen. Om han tycker att vi går åt fel håll kastar han sig sida till sida för att försöka få mig att tappa yttersidan och om inte det fungerar ställer han sig och slår bakut serier på allt ifrån 5 till 15 stycken. Ska bli intressant att köra in honom sen ;)

Igår var det Pay and Jump på ridskolans gräsbana som jag och Bompa var anmälda till men eftersom det var 96 timmar karens från hans vargtandingrepp kunde vi inte vara med. Jag var med som funkitonär och fotograf istället.

När jag sett ungefär halvvägs kom jag och tänka på, varför har vi bett egentligen? Jag försöker alltid att vara mjuk i handen osv. men hur skönt kan det egentligen vara? För det finns ju alltid en gräns mellan att vara mjuk i handen och att inte erbjuda stöd.  Är bett något uråldrigt som man borde satsa på att gå ifrån och med annan teknik finna andra alternativ? Som hackamore till exempel, men det passar inte långt ifrån alla hästar och det tryck som det ger är heller inte bra i längden.

Jag tänker inte spinna vidare på detta nu, sängen kallar men jag har två saker att tillägga

Men sånt ni inte har fått höra om är t.ex. när jag var ute och busgalopperade med Anna och Abbe. -->

På ridbanan har Bompas galopp förbättrats otroligt mycket och vi kan nu galoppera ett antal varv på en 15m-volt utan att någon av oss tuppar av ;) Jag har fortsatt jobba vidare med bommar ( men inte så ofta som vi skulle behöva). Senast var igår när syrran hjälpte mig (hon är hemma från Skåne över helgen). Vi rejsade, vägrade, hoppade, reglerade galoppsprång, gjorde galoppombyten och annat smått och gott.

Musse är lite grinig just nu men det hade jag också varit om jag gått med munkorg på dagarna i ända ;) Han får i sig endel gräs men det är inte mycket... Jag har tappat inspirationen lite är det kommer till hans träning. De senaste dagarna har han fått följa med när jag har promenerat/sprungit men jag märker att han blir rätt uttråkad av det. Igår gick vi in i skogen och snirklade runt(jag fick gå dubbelvikt för att grenarna var så låga) och det tyckte han var superkul!

På tal om det så ska pälsen ryka.. har beställt klippning åt honom så att han ska slippa gå runt med vinterpälsen i Juli!

Jag har fått en fix-idé att jag måste rida så snyggt som möjligt, men ja då blir det att jag spänner mig och det blir inte alls särskilt snyggt ;) När jag spänner mig drar jag upp och kniper med knäna, drar bak skänkeln, blir stel i armbågarna och lutar överlivet bakåt. På tävling blir det nästan alltid att jag drar bak skänklarna väldigt mycket.

Jag har "alltid" fått berättat för mig att jag har en bra sits. Men det är inte alltid som jag kan komma till ridning så bra för jag spänner mig väldigt lätt. Jag har fyra lägen;

Bland annat var det några kotor i ryggen som hamnat snett som kan ha gett honom ichias-känningar vilket kan förklara (delvis) varför han varit så istadig det sista.

I torsdags när jag var i GBG tyckte jag att en tröja för 300 kr var dyrt men att slänga ut 1300 kr på hästen tvivlar jag inte en sekund på... då blir det rätt tydligt vad man prioriterar ;)

Jag är framförallt dressyrryttare. Jag har ingen känsla för hoppning men tycker det är kul. Jag tycker faktiskt det mesta är roligt. Har provat på allt ifrån ponnytrav till working equitation.

Mina styrkor som ryttare kommer bäst fram på andras hästar då jag är tålmodig och avslappnad. Detta leder till mina svagheter då jag med min egna häst har fått för mig att allt måste vara perfekt så jag spänner mig, fastnar i småsaker och det går inte alltid jättebra. Men jag jobbar på det!

Förutom hästar är jag intresserad av foto. Jag har en Canon 400D med ett 18-55 och ett 90-300 objektiv.

Jag tycker också om matlagning och att träna men det sätts käppar i hjulet hos båda då jag har både mat- och pollenallergi som sinkar mig framförallt perioden mars-september(lika bra att berätta det då det säkert kommer märkas i mina inlägg).

I övrigt så trivs jag bra med att vara ensam och vill klara saker själv. Men jag har några goda vänner som jag ser till att vara social med emellanåt ;)

---

Åh tack så mycket :D

Musse får ca 4 kg hö/dag. Han och Bompa delar på 3 kg morgon och lunch(räknar med att äter typ 1 kg/tillfälle), sedan får han en tuss, 0.5 kg, vid insläpp och tillslut 1.5 kg på kvällen. Jag tycker det känns som lite men det är lagom. Däremot är det ju bra om de kan få halm att pilla med på tuggbehovet tillfredställs men jag kunde tyvärr inte få tag i det i år... Men de har hel del pinnar och buskar i hagen som de kan pilla med :)