Från det att jag var 7-8 år så cyklade jag, syster och två kompisar till oss till stallet flera dagar i veckan. Tog hand om våra sköthästar, mockade, läste MinHäst i myspyset, kanske pratade med någon cool i US och om man hade riktig tur kunde man få hjälpa till på en lektion!

Jag var skötare på shettisen Rosenhagas Duke. Han kom till ridskolan 1999, står där än och är en riktig klippa. Han har jag haft både på ponnytrav och prova på-lektioner. Jag tillbringade mycket tid med honom, borstade i timmar, myste och gosade. Vet inte hur han är nu men förut kunde han vara lite rädd om sina öron, och förstå stoltheten när jag fick röra dem utan att han protesterade! ^^

Men självklart så växtejag ur honom och jag fastnade för den sortens hästar som jag föredrar än idag - lite kraftigare men med fart. Visserligen var jag inte så bra på att få fart på dem, men stadig satt jag ;) Favoriterna de jag red mest var Mascot, Björkhems Priffe och Prinsen.

Sedan när jag fick Pikachu slutade jag på ridskolan för det passade inte att ha med honom på ridlektionerna. Så jag hade ca tre års uppehåll, sedan i och med ridning som specialidrott på gymnasiet började jag igen. Man kan ha med sig egen häst men det blir så krångligt för mig och jag har inget emot att ridskolehästar.

Jag är sedan ett år tillbaka kassör i US och ingår också i "ridskolegruppen" som har hand om skötarträffar och liknande. Jag älskar atmosfären, känner så väl igen mig i de små tjejernas stora JOFA-hjälmar :) Visst har alla (?) ridklubbar mer eller mindre problem med ekonomin osv. men jag tittar hellre på det positiva och försöker bidra med bra inställning :)