---

Jag har alltid utav någon anledning tyckt om de bredare, tyngre hästarna, typiska läromästare. Tror det har något med att när jag var liten så kände jag typ medkänsla med de äldre ridskolehästarna när nya kom som alla andra ville rida ;)

Jag lyckas oftast få de lugnare hästarna vilket är rätt meningslöst för jag har en förmåga att lugna ner eller tråka ut hästar (välj själv). Det roliga är att syster är tvärtom, hon kan tagga igång vilken häst som helst...

Till det bidrar också att jag älskar att ha kontroll, vilket gör det ganska passande att jag inriktar mig på dressyr :P

Jag vill så himla mycket när jag rider, aldrig gör jag det halvdant. Men det leder lätt till att jag bara spänner mig mer och mer och blir frustrerad och då behöver jag någon som säger till mig att ta några djupa andetag och börja från början. Denna någon bör inte vara min syster då det är alldeles för lockande att drämma till henne med ett ridspö i de lägena (a)

Mina främsta svagheter är mina ben då jag spänner låren/knäna och kan inte hålla om med underskänkeln. Sedan är det såklart hjärnan med som hittar på en massa krav som jag inte klarar av...

Mina starka sidor är att jag alltid försöker göra mitt bästa och vill verkligen lära mig att rida rätt, utan en massa genvägar. Under den senaste tiden har jag även fått bättre känsla som jag kan förlita på istället för att bli så mekanisk.

Hela min ridning har förbättrats avsevärt under höstterminen tack vare specialidrotten. Jag har även blivit modigare med nya hästar och fått bättre känsla för hoppningen under sedan hösten 2009 då jag åkte på många provridningar.