Privatryttarna på klubben är till 99% hoppryttare (känns det som iaf). Nu har det blivit lite bättre fördelning men när jag fick egen ponny var det rena rama hoppponnyligan, där jag och Pikachu absolut inte passade in. Ingen av oss hade känsla för hoppning och jag hade fullt sjå med att få honom att gå dit jag ville... Därför blev beslutet ganska så naturligt att träna för dressyrtränare, då på annan ort.

Jag har alltid varit väldigt prestationsjagande inom ridningen. Jag vill lära mig så mycket och vill så mycket. Kommer ihåg när jag var mindre - jag kunde bli sur om någon red bättre än mig xD Nu har jag mognat lite och jämför bara med mig själv.

Jag älskar dressyren! Jag kan ta orättvisa bedömningar och svåra situationer, för jag jobbar bara med den känsla jag vill få fram.

Det jag tycker är tråkigt med dressyren är den imagen som den har och många gånger stämmer. Det är ofta för stelt på tävlingsplatsen. För några år sedan hade klubben DM i dressyr och när det var prisutdelning för en klass kommer en pappa och säger att de inte får ha ärevarv för hans dotter värmer upp på ridbanan(som är minst 40 m bort)?! Hallå, det är om man rider dressyr om något som man ska kunna ha kontroll på sin häst!

Personligen skulle jag vilja ha mer musik, störiga hundar och skrikande barn medans jag rider, det får mig att skärpa till mig. Framför allt vill jag ha applåder när jag ridit klart - tack och lov börjar det bli bättre med det ;)

Endel tycker att dressyren är tråkig med sina klassiska färger men det är det som jag tycker är en del av tjusningen med denna gren att man verkligen klär upp sig.

Får ingen bra truktur på detta inlägget, but U got it? ;)

haha detta är första bilden som kommer upp när man söker på "dressyr" på Google!