En räddande ängel Ordentliga inlägg
Golden Lady och Anahita första dagen tillsammans
Golden Lady, Dansk Import född 1992, maxad D-ponny, startad SM i dressyr.
När jag tänker tillbaka på vår tid så kommer jag mest bara ihåg det jobbiga. Lady var inte alls riden på det sättet jag var van vid, och jag hade dessutom bara ridit Pikachu i 1½ år innan dess. Jag mådde kass både fyiskt och mentalt, förlusten av Pikachu blev inte ett dugg bättre.
Men när jag nu läser mejlen till och från hennes förra ägare och mina inlägg på min gamla bdb så finns det knappt ett spår av den hopplöshet jag trodde jag kände. Nej jag älskade, avgudade och var glad över min ponny trots att våra framsteg var närmast obefintliga.
Jag hade haft henne i drygt ett halvår när vi åkte på ridläger, samma sedan flera år tillbaka. När vi på den tredje dagen, efter frukosten skulle rida ut, och jag skulle ta in henne från hagen. Min systers häst Ita ville inte släppa fram mig till henne men jag tog mig förbi, tog på grimman och började gå. Lady rörde sig inte. Jag drev på henne och hon tog ett stapplande steg. Jag kände hur världen tvärstannade. Jag skrek på hjälp.
Troligtvis hade hon fått en spark på armbågen när de lekt i hagen och den benbit som höll fast musklerna hade gått av. På hästkliniken gav veterinären henne 5% chans att läka såpass att hon kanske skulle kunna gå i hagen utan att ha ont. Vi gav henne en chans, men efter några dagar när läget förvärrats och hon hade ont trots smärtstillande fanns det inte något annat tänkbart än att låta henne somna in.
Jag hade kunnat skriva en hel roman om detta men anledningen till att jag bestämde mig för att göra inlägget var just det att jag har inbillat mig att Lady inte "spelade lika stor roll som Pikachu". Hur kunde hon när jag bara kände henne 6 månader och hela tiden var en blandning av förtvivlan av förlusten av min förra ponny, skuldkänslorna mot henne och ridningen som inte funkade och bara fick mig att känna mig värdelös?
Hon var Golden Lady. The one. Hon kom i rättan tid och var exakt den jag behövde. Hon var min räddande ängel.
Kommentarer
Postat av: Anonym
får tårar i ögonen när jag läser detta... :'(
Trackback
